FamiljenochKaos

Det är ungefär så jag känner mig, som vanligt efter ett av våra styrelsemöten helt enkelt. Varje gång jag går därifrån går jag med en känsla av, Vad var det som hände? Kan vara så att felet ligger hos mig, men jag upplever det som att vad man än frågar så får man både ett ja och ett nej till svar och allt man säger är fel... Just när man sitter där så tänker man inte så mycket på det men sen när man tänker igenom allt känns det bara fel och det känns inte alls som jag kommer till min rätt. Så påskens fundering får nog bli att tänka efter över hur jag känner och verkligen vill kring detta och om jag vill det överhuvudtaget längre...