FamiljenochKaos

Trots att det har varit väntat i många år och att hon inte funnit hos oss sedan länge känns det ändå på något sett väldigt tomt. I dag avled min farmor. Under min uppväxt var farmor än av de viktigaste personerna för mig och från 9 års ålder tills att jag flyttade hemifrån bodde vi i parhus, så hon fanns där varje dag. Och efter det fram till att hon blev sjuk för ca 5år sedan i dements, så träffade jag henne varje vecka. Men efter att hon hamnade på sjukhemmet och försvunnit helt mentalt har jag inte träffat henne. Men trots detta känns det i dag som sagt väldigt tomt. Det är inte så ofta jag pratar eller tänker på henne längre utom när jag äter pannkakor och dricker päronsaft, vilket vi alltid fick hos henne när vi var små. Men precis när min pappa ringer för att berätta vad som hänt står jag och pratar om henne med barnen. Då vi höll på att ställa upp den julkyrkan jag fick "ärva" när hon flyttade in på hemmet. Hur stor är den sannolikheten? Du är för evigt saknad farmor!!